lördag 20 december 2008

Ibland saknar jag så det gör ont . . .


Det är snart 2 år sen jag sålde Fender men fortfarande får jag en tår i ögat när jag tänker på det :-(
Jag längtar så det gör ont i kroppen efter det knastrande ljudet av hovar på en ridhusbotten, en mule som blåser varm luft i nacken medans man mockar, en ljummen ljus vårkväll på hästryggen i skogen och man bara vill skrika ur sig sitt vårskri för det är så vackert i naturen.


I julklapp önskar jag mig ett färdigt stall och mer tid,
bara det, inget mer ;-)

4 kommentarer:

Anonym sa...

Du är mer än välkommen till stallet...ibland längatar jag BORT därifrån, för ATT det gör ont i kroppen...he he...men mysigt är det, kan jag inte säga emot!
Kram

Anonym sa...

nette jag förstår dig mer än väl. jag har ju min häst så jag önskar mig istället en tomt så jag kan bygga mig ett hus och ett stall. snälla jultomten.

kramar!

Anonym sa...

Hej tjejen!
Tycker du ska ta din fina barn, åka några mil väster ut, lämna kidsen till mig, ta på dig stallkläderna mocka å rida mina små troll. Jag tar dina, du får mina, sen fikar vi hos mig! jag saknar DIG så!

Norrby 6 sa...

Mallan: Som alltid så saknar man inget man har .. eller? :-)

Cathis: Finns gott om "tomt" i Björnlunda :-)

Linda: Miss U to! Låter helt fanastiskt och det har gått alldeles för lång tid sen vi sågs sist! Stor kram!